Många känner säkert igen fenomenet med utpressningsbrev, där diverse upphovsrättsorganisationer samt ytterligare ett gäng fula fiskar pressar ut vanliga svenskar på pengar. I hotbreven står det att mottagaren laddat ner upphovsrättsskyddat material – och därför bör betala en rejäl avgift – annars blir det rättegång bums.

Huvudsyftet är att tjäna pengar på folks rädsla, och skam, om det handlar om pornografiskt material vill säga. De misstänkta fildelare som väljer att betala utpressarna kan enkelt hamna i skuld för någonting som de i många fall är oskyldiga till – men de rika och välbeställda advokat- samt lobbyorganisationerna har knappast några större samvetskval för det.

Tro det eller ej, men vi svenskar är tillsammans med tyskarna och amerikanarna mest mottagliga för dessa typer av brev. Antipirat-organisationerna började att härja i Tyskland och USA, men när de fick upp ögonen för Sverige, ett land vars invånare kan betala för sig – har de inte tittat tillbaka en gång.

Enligt den Bahnhof-styrda bloggen Utpressningskollen landar ett vanligt kravbelopp på drygt 8.000 kronor. De som inte betalar hotas med att ärendet ska tas upp i domstol, vilket enligt utpressarna innebär ett häftigt bötesbelopp samt ett krav på att betala motpartens rättegångskostnader.

Många blir skrämda och betalar bums. Vilket är lätt att förstå då kostnaden för att bemöta kravet i många fall är lika stort som själva förlikningsbeloppet, i synnerhet om utpressningsoffren måste bistå med en egen advokat.

Själva affärsmodellen kom till Sverige år 2016, efter att advokatbyrån Gothia Law såg en möjlighet att tjäna snabba pengar. Men efter att allmänheten, och i synnerhet internetoperatören Bahnhof, uppmärksammat det hela lades indrivningsverksamheten ner efter bara någon månad.

Men även om Bahnhofs insatser var hedervärda har andra advokatbyråer, likt Rambergs Advokatbyrå och Njord Law Firm tagit över föreställningen. Och på grund av en snedvriden lagstiftning samt advokater med samvete svart som natthimmelen lär eländet fortgå ett bra tag till.

Så här går processen till:

#1. En person laddar ner en upphovsrättsskyddad torrentfil eller streamar illegalt material via Bittorrent-teknik (vilket är möjligt via tex. Kodi eller Popcorn Time). Och jepp – båda av dessa metoder är olagliga då ni laddar upp material utan upphovsrättsinnehavarens tillstånd.

När ni streamar via Kodi eller Popcorn Time delar ni materialet samtidigt som ni kikar på det, och när det kommer till torrentnedladdningar är det samma sak som gäller. Ni delar materialet samtidigt som ni laddar ner detsamma, vilket är ett lagbrott.

#2. Ett filmbolag tar reda på vilket material som delats samt vilket IP-nummer den misstänkta fildelaren förfogar över. Till sin hjälp har filmbolagen specialanpassad mjukvara såsom Maverickeye, som är en hejare på att övervaka peer to peer-delat material. Samma verktyg kan harkla fram milslånga listor med påstådda upphovsrätts-överträdelser. På dessa listor finns bland annat aktuell tidpunkt, operatör, IP-adress samt geografisk plats klart angiven. Och som ni ser på bilden nedan är det ofta pornografiskt material som fiskas fram, i förhoppning att skrämma utpressningsoffret ytterligare.

hotbrev-från-njord-law-firm

Ni förstår säkert bildens huvudmening trots censuren. Det är inte jordgubbsplockning det handlar om.

#3. Advokatfirmor anlitas med uppgift att koppla de IP-nummer som hämtats ut till fysiska personer. I dagsläget lämnar samtliga internetoperatörer utan Bahnhof ut kunduppgifter. Telia är i sin tur de värsta syndarna – mycket på grund av deras stora kundantal.

#4. En domstol avgör om internetoperatören i fråga måste lämna ut kunduppgifterna – och det måste de i princip alltid göra. Operatörerna kan i sin tur överklaga domarna – men gör det inte av rädsla för ett saftigt bötesbelopp.

#5. Efter detta skickas kravbreven iväg. Advokatfirman och filmbolaget har med andra ord allt de behöver för att kunna klämma åt vanliga internetanvändare. En av de vanligaste taktikerna består av att den oheliga duon fokuserar på en enskild film, eller pornografiskt material, vilket skojarna på Strike 3 Holding är mästare på. Och jepp – även det skurkbolaget verkar inom de svenska gränserna.

Utöver detta kan också hotell, restauranger och caféer med öppna wifi-nät bli skyldiga att ansvara för vad dess besökare gör. Men lyckligtvis är vi inte där ännu, även om amerikanska upphovsrättstroll har stämt en internetoperatör som vägrat kasta ut ett piratkopierande hotell.

Vad kan ni göra för att slippa kravbreven?

Vid skrivande stund finns två typer av lösningar tillgängliga. En av dessa innebär att ni tecknar er för en VPN-tjänst (topplistan). Tack vare VPN-tekniken skyddas hela er internetuppkoppling mot hackare, och för att nämna det viktigaste i det här fallet: Er IP-adress byts ut mot en anonym sådan som VPN-företaget förfogar över. Filmbolagen och advokatbyråerna kan därmed aldrig få reda på ert riktiga IP-nummer. Och om de ser att IP-numret ni använder er av tex. tillhör ExpressVPN ger de upp direkt då inga seriösa VPN-aktörer röjer dessa typer av uppgifter.

Ett annat alternativ kan vara att skaffa ett Bahnhof-abonnemang. De lagrar er kunddata i maximalt 24 timmar och sparar inte heller några loggfiler, vilket innebär att de aldrig kan knyta ett IP-nummer till en specifik kund. För att förtydliga läget har vi inget samröre med Bahnhof, men om vi kan ge dem lite extra uppmärksamhet för sina goda insatser känner vi att alla vinner på den dealen.

Går det att protestera mot utpressningsbreven?

Det är för närvarande Morgan Johansson (S) som ansvarar för dessa typer av frågor. Han kan ni maila genom att klicka här. Tänk gärna på att använda ett trevligt (ok, någorlunda trevligt) språk, och kom gärna med några bra argument. Om ni följer de två ovanstående råden borde chansen vara maximal att ni belönas med något annat än ett generiskt copy/paste-svar.

Borde kravbreven betalas – vad tycker experterna?

Kravbreven uppmärksammades för första gången år 2016, och sedan dess har mycket hänt. Uppdrag Granskning har tagit upp förfarandet, rättsexperter har uttalat sig och tech-sajter har publicerat ett flertal heta debattartiklar. Nedan sammanfattar vi vad experter inom branschen säger om just betalningsfrågan:

#1. Lawline – svarar tvetydigt

Juridik-rådgivningssajten Lawline har tagit emot ett antal frågor (1) (2) som rör utpressningsbreven. I korthet ges inga direkta svar:

”Ett sätt att gå vidare är att du betalar förlikningserbjudandet. Betalar du är just det ärendet avklarat och du slipper fler eventuella krav i ärendet, risk för stämning till domstol m.m. Jag har fullt förståelse för att du kanske inte vill betala, antingen för att du anser dig oskyldig, eller av annan anledning. Däremot vill jag ändå nämna att betalning är ett alternativ för att slippa ärendet framöver.”

De avslutar med att konstatera att de egentligen inte har några goda råd att ge huruvida ni bör betala eller inte:

”Som rådgivare kan jag inte ge ett definitivt besked att man alltid ska betala eller att man alltid ska bestrida.”

Det bör läggas till att Lawline tjänar pengar på att bistå med juridisk rådgivning, och därför eventuellt tjänar en hacka på att vara lite tvetydiga.

#2 SVT – kritiserar processen utan att ge konkreta råd

Sveriges egna public service-gigant, dvs. SVT, har valt att vaska fram en digital specialupplaga som behandlar just detta ämne. Väl där får vi ta en närmare titt på utpressningsoffren – som i många fall tyvärr väljer att betala. Det mest bisarra inslaget handlar om 83-åringen Henning som först trodde att det rörde sig om en ny typ av bedrägeribrev (där har han i mina ögon rätt i sak), vilket ledde till att han kastade det första brevet i papperskorten. När det andra utpressningsbrevet damp ner blev han dock lite mer skakis, men historien slutade trots allt lyckligt: Han vägrade betala Njord Law Firms tramsiga krav på 4.500 kr.

Sammanlagt intervjuade SVT-gänget fyra experter, däribland Mårten Schultz, som är professor i civilrätt. Han menar att utpressarna inte kan stämma alla som vägrar betala, men eventuellt väljer ut några enstaka fall för att statuera ett exempel. I korta drag kritiserar samtliga experter både filmbolagen och advokatbyråerna – utan att ge några egentliga råd huruvida vi bör betala utpressarna eller inte.

#3 Nyteknik (Sanna Wolk) – Betala aldrig utpressarna!

Nyteknik-reportern Kalle Wiklund intervjuade rättsprofessorn Sanna Wolk i slutet av 2017. Sanna är bevisligen en kvinna med koll på läget. Hon är en av få experter som ger ett rakt och tydligt svar:

”Betala inte. Du behöver inte ens svara på det. I slutänden är det domstol som ska bedöma om man ska betala eller inte. Vi har sett den här typen av brev tidigare, och det är väldigt få gånger som de som står bakom kraven har tagit det vidare till domstol.”

Hon poängterar dock att det är viktigt att ni bestrider ärendet om det dras vidare till inkasso. Samma kvinna passar också på att ge Njord Law Firm en slänga, som i sin tur påstår att det alltid är abonnenten som ansvarar för samtliga internetanvändare:

”Den som har ett öppet nätverk kan inte hållas ansvarig för kränkningar av upphovsrätt – som nedladdning av film – om man ger andra tillgång till sin internetuppkoppling. Det har slagits fast i en EU-dom förra året.”

Har någon misstänkt fildelare ställts inför rätta?

Nej, och åter nej. Enligt Sweclockers anser Emelie Svensson, jurist på Njord Law Firm, att de som vägrar betala ska ställas inför rätta. Ovanstående artikel publicerades i mitten av 2018, och nu, mer än ett år senare, har absolut ingenting hänt.

Njord Law Firm, Rambergs Advokater och de övriga skojarna vet säkerligen att deras fall inte går att processa. Och om de väl stämmer en misstänkt fildelare till rätten och förlorar lär hotbreven dessutom tappa all trovärdighet och hamna i diverse papperskorgar än fortare.

Sammanfattning

De fräcka kravbreven är ett stort problem. Skumma copyrighttroll och minst lika samvetslösa advokatfirmor gör allt för att få misstänkta fildelare att lätta på plånböckerna. Även om hela förfarandet har kritiserats högljutt fortgår det än idag. År 2017 lämnades över 25.000 IP-nummer ut, år 2018 röjdes över 35.000 IP-uppgifter. 2019 spås bli ett rekordår då många utländska aktörer äntrat den svenska scenen då de vet att det finns gott om pengar att hämta.

Experternas råd är något tvetydiga, men de som väl uttalar sig tydligt anser att utpressningsbreven bör förpassas till närmsta papperskorg. Som novis kan jag påpeka att jag själv aldrig skulle betala ett öre till dessa skojare – och i mina ögon bör inte ni heller göra det.

Har någon av er tagit emot något kravbrev? Och i så fall – vad valde ni att göra? Hör gärna av er via kommentarsfältet.

annons för IvacyVPN

Delta i diskussionen