VPN-tjänster är inte förbjudna för precis alla. Media har påstått att det är så, men det stämmer inte. VPN-tekniken är helt tillåten, men det är den kinesiska regeringen som bestämmer vem som får använda sig av VPN-tjänster, och till vilket syfte.
Mer specifikt är alla utländska VPN-tjänster förbjudna, då ingen av dem godkänts av staten. Då Kina är ett stort och mäktigt land har de ett massivt inflytande på teknikjättar såsom Apple, som plockat bort drösvis med VPN-appar från den kinesiska appbutiken.
Många storföretag fjäskar för Kina då de inte vill gå miste om en gigantisk marknad. Att stå emot den kinesiska regeringen kan innebära att företaget ifråga slängs ut med huvudet före, och det är få organisationer som vågar ta den risken.
År 2018 trädde en ny lag ikraft. Den innebar att samtliga kinesiska teleoperatörer blev tvungna att blockera all VPN-trafik. Många tolkade det beskedet som att alla VPN-tjänster hade bannlysts, men så var inte fallet.
Kina bannlyste ”bara” alla olicensierade VPN-tjänster. Det innebär att många VPN-alternativ fortfarande är tillåtna, som samtliga klarar av att överlista den kinesiska jättebrandväggen.
Men allt är inte guld och gröna skogar. Lagen är problematisk. Vi vet inte vad de VPN-företag som väl har godkänts har för förhållande till den kinesiska statsapparaten. Lättar de på locket vid minsta vink? Har de öppnat bakdörrar som bara den kinesiska regeringen kan nyttja?
Det finns inga bevis för att de licensierade VPN-alternativen är osäkra, men misstankarna är starka. Tiden får utvisa huruvida de godkända VPN-företagen tvingats samarbeta med den kinesiska regeringen eller inte.
