Medan ett flertal svenska internetoperatörer lagt sig platta kämpar Bahnhof tappert för att värna om vår rätt till att inte bli övervakade på webben. Men detta kan tyvärr bli betydligt svårare då en ny datalagringslag, LEK, precis trätt i kraft.
Frågan om den generella datalagringens vara eller inte vara har varit omtvistad, och kommer förmodligen fortsätta att vara så även i framdriven.
Dessa typer av regler infördes efter att ett antal terroristattacker utförts i mitten av 00-talet, och själva syftet var från början både ädelt och logiskt: Terrorism och övrig grov brottslighet skulle kunna förhindras på ett smidigt sätt då alla internetoperatörer skulle tvingas logga all användardata, för att sedan lämna ifrån sig densamma om polisväsendet och/eller någon underrättelsetjänst ville ta del av informationen.
Eländet har pågått sedan 2006
I mitten av 2006 drev EU igenom ett datalagringsdirektiv, och vips blev alla svenska svenska tele- och internetoperatörer tvingade att lagra och lämna ut kunddata, och allt var länge ”frid och fröjd”.
Men efter att Snowdenläckan uppmärksammats omkring 10 år senare var tongångarna inte lika muntra från EU:s håll. När den tyska regeringsledaren Angela Merkel, som enligt många beskrivs som EU:s egentliga ledare, fick sin telefon avlyssnad av NSA blev det pinsamt värre.
Allt tidigare ”om vi inte får övervaka allt och alla sker nya terroristattacker varje vecka”-snack ersattes med ett allt tydligare integritets-tänk. Som en konsekvens av detta förbjöds generell datalagring på EU-nivå, och detta tack vare den så kallade Tele2-domen som trädde i kraft 2016.
Med EU:s ställningstagande i ryggen slutade många svenska internetoperatörer att lagra kunddata samma år, men den glädjen blev tyvärr kortvarig. Ända sedan Tele2-domen trädde i kraft för omkring tre år sedan har den svenska staten arbetat för att underminera beslutet, och nu har de tyvärr lyckats.
LEK infördes den första oktober 2019
Från och med den första oktober 2019 måste alla internetoperatörer lagra all kunddata i minst 10 månader, oavsett om kunden i fråga är misstänkt för ett allvarligt brott eller inte. Samtliga internetoperatörer måste dessutom lämna ifrån sig dessa om tex. polisen eller Säpo begär ut dem.
Bahnhof, det vill säga den svenska internetoperatör som protesterar kraftigast mot den nya övervakningslagen, hade följande att säga i företagets blogg:
”Som Bahnhofkund kan du vara trygg med att din data ligger i säkert förvar hos oss, att vi raderar efter 10 månader och att vi aldrig kommer att lämna ut något i annat fall än i enlighet med LEK”
Men oavsett om företagets förtydligande är både tydligt och uppskattat innebär den nya lagen en klar integritetsförsämring. Det kan vi inte komma ifrån.
Följande myndigheter har rätt att begära ut information om oss
Enligt Bahnhof är det de så kallade ”brottsbekämpande myndigheterna” som har rätt att begära ut uppgifter om oss. Följande myndigheter räknas in som brottsbekämpande sådana:
- Ekobrottsmyndigheten
- Polismyndigheten
- Skatteverket
- Säkerhetspolisen
- Tullverket
Och som kunddata inkluderas:
- Våra IP-adresser
- Våra personnummer
- Våra för- och efternamn
- Våra hemadresser
- Vår kontaktinformation (e-postadresser samt telefonnummer)
Samma internetoperatör förtydligar även att våra kunduppgifter ska kunna begäras ut oavsett om det rör sig om grov brottslighet eller inte, och någon åklagare ska heller inte behöva vara inblandad vid överlämnandet av samma information.
Samtliga tjänstemän som arbetar inom tex. polisen, på tullverket eller skatteverket och så vidare har med andra ord rätt att begära ut precis vad de vill – helt utan att kunden i fråga informeras om att så är fallet. Och då Pelle polis och Stina skattmas tillåts snoka hej vilt anser Bahnhof, och jepp – jag med, att hela processen är grovt rättsosäker.
Vad händer om internetoperatörerna inte följer LEK?
Vid samtliga av dessa fall kommer PTS (Post- och telestyrelsen) och lägger näsan i blöt, det vill säga delar ut böter i mångmiljonklassen. Och det rör sig heller inte om några former av engångsbelopp. En internetoperatör som vägrar att samarbeta får hela tiden nya viten om de inte följer den nya lagen, dvs. LEK.
Vilka internetoperatörer motsätter sig generell datalagring?
I mina ögon är generell datalagring, eller mer specifikt bristen på densamma, en konkurrensfördel som många internetoperatörer vill kritisera, men inte vågar av olika anledningar. En av Sveriges största internetoperatörer, Tele 2, kommenterar den nya lagen med följande ord:
”Tele2 har i flera år efterfrågat en ny svensk datalagringslagstiftning. Det nya lagförslaget har visserligen brister, men uppnår en bättre balans mellan behovet av verktyg för brottsbekämpning och personlig integritet. I valet mellan fler år utan lagstiftning och nuvarande lagförslag väljer Tele2 därför det senare och har inga planer på någon form av överklagande.”
Som ni själva läste är Tele2-gängets inställning till LEK försiktigt positiv, och med detta sagt är det egentligen bara Bahnhof som vågar hytta med näven. Telia, Bredbandsbolaget samt Telenor verkar för övrigt vara ganska neutralt inställda även de.
Vad gör Bahnhof för att protestera mot LEK?
Bahnhof förespråkar riktad datalagring, dvs. att tele- och internetoperatörer endast ska tvingas spara kunddata om abonnenten är misstänkt för grov brottslighet. De är med andra ord positiva till att samarbeta med brottsbekämpande myndigheter, men bara om detta kan ske rättssäkert och krypterat.
För att svara på frågan som ställdes i rubriken avser Bahnhof ”överklaga, eller på annat sätt påverka utformningen av datalagring”. De kommer med andra ord sätta sig på tvären, men vilken effekt det kommer att ha återstår att se.
Kan upphovsrättsmaffian utnyttja LEK?
Nu är LEK, eller Lagen om Elektronisk Kommunikation, förvisso nyinförd – men för att svara på frågan finns det en stor risk att upphovsrättslobbyns utpressningsverksamhet kan gynnas av den nya lagen. De etiskt vidriga skummisarna samarbetar i dagsläget med advokatbyråer som hjälper dem få fatt på misstänkta fildelares personuppgifter – och sedan skickas det utpressningsbrev för glatta livet.
Om upphovsrättsmaffian nu istället kan vända sig direkt till Polisen förenklas hela processen, och de ädla målet om att stoppa terrorister samt övriga grova brottslingar ersätts därmed av en hetsjakt mot fildelare.
Hur kan vi skydda oss mot massövervakningen?
I korta drag är det VPN-tekniken som kommer till vår räddning även här. Tack vare samma teknik byts våra riktiga IP-nummer ut mot dolda sådana som VPN-företagen basar över. Och då VPN-aktörerna, till skillnad från internetoperatörerna, inte sparar några känsliga loggar har de heller inte någonting att lämna ut om någon ”brottsbekämpande myndighet” kommer och knackar på.
Visst, även i VPN-branschen finns det aktörer som är mindre rumsrena, men på topplistan hittar ni alltid de bästa och mest säkra alternativen. Sammanlagt har strax under 60 VPN-leverantörer recenserats, och fler kommer det att bli.
Om ni har några åsikter om artikelns innehåll, vädra gärna era tankar i kommentarsfältet nedan – eller snacka vidare via Facebook eller Twitter.